Jag började med att hoppa från idé till idé då jag inte riktigt hade det klart för mig vad som förväntades av mig i uppgiften. Fantasin satt fast och inspirationen lika så. Jag kom tillslut fram till lite olika medelklass-idéer, inget som skulle räcka någon stans i längden. Men efter underabetad information samt saknad av konstruktiv kritik på projektet bytte jag idé till en med fokus på buskapet istället.

 

Skissen är väldigt "rough" men visar relativt bra vad jag vill få fram. Då nedtryckande kommentarer samt synsätt ofta associeras med skor valde jag att inkludera detta som en stor faktor i min bild för att kunna symbolisera något större. Ett motiv ska även vara med för ytterligare sybmolik och fulföljande av budskapet men även som en ny fokuspunkt i bilden.

Bilden är noga genomtänkt i sin enkelhet för att få allt på plats och spegla rätt saker för åskådaren, samtidigt som den ska fokusera på vad den förmedlar. Nära marken för att förstora perspektivet som blir under förhållande-jämförelser samt dova, kontrastrika toner för att ge en dyster och seriös känsla i bilden. 

 

Buskapet är ganska enkelriktat så att säga, med en feministisk tolkning. Bilden ska spegla det förtryck som kvinnorna i dagens samhälle dagligen måste stå ut med, även om många käpar för en mer jämställd vardag. Skon som är huvudmotivet ska framställas som stor, mäktig och nästan lite hotfull i viss åsyn. Detta ska då sybolisera samhället vi lever i, sociala normer, ideologier, åsikter etc. Det som dagligen tynger ner våra axlar trots att vi konstant ställer oss upp igen. 

 

Människan, eller tjejen, i bilden är motiv nummer 2, symbolik blandas in även här och detta är då den moderna kvinnans representant som så många gånger är nära på att krossas av samhällets sula, men som ändå kämpar vidare. Tar ställning för sin egen överlevnad istället för att ge upp. Dett motiv ska ses som litet, ynkligt med med een gnutta hopp, för än är det inte över. Storleken i förhållande till bildytan spelar också sin roll då det visar vår roll, säger jag som tjej, i samhället just nu. Inte bara trycker omgivningen lätt ner oss och förminskar oss, utan vi gör det även själva. Tack vare all påverkan av vår egen omgivning börjar vi tänka i samma tankebanor och detta förändrar vår egen syn på oss sjlva. Detta gäller inte bara kvinnor just, utan den sociala individen i allmänhet. När man konstant har något som hänger på sin rygg måste man tillslut släppa taget för attt det blir för tungt. 

 

Den är även öppen för fri tolkning som alltid, tex. kan gräset visa på övriga människor och gruppen i vår vardag som varken ser, hör eller märker av att vi har dessa problem under vår egen näsa. Sedan även att personen under skkon är i så tät skugga kan visa på att problemen nöstan inte syns när vi ser oss omkring, då de alltid ligger under ytan. 

 

Det är en liten människa mot världen, men den människan kan göra stordåd i sina dystraste ögonblick. 

 

Det enda problem jag egentligen stött på är under idéfasen då jag direkt kände mig omotiverad och tappade intresset fort. Jag visste inte vad som förväntades av mig vilket gjorde det svårt för mig att sätta krav på mig själv och min kreativitet. Resultatet får vara öppet för bedömning enligt de krav som blev. 

 

 

 

Skulle ansolut inte kalla detta arbetet för någon "stolthet" under vad jag gjort hittills, utan snarare ett arbete i nivå med medel enligt mina personliga kriterier. Dock har jag lagt ner mer eftertanke och försökt få fram något mer än en "fin bild" vilket jag inte brukar. Detta har varit intressant för min egen del inför framtida arbeten.