Exponerade ögonblick ur barndomens minnesarkiv
av Mona Waldemar
utdrag ur avsnittet om ystning
"Moster Sigrid kokte gröt på vasslen och vi plockade upp våra små ostar i köksfönstret, det med utsikt mot ån, för att ostarna skulle må riktigt bra. Där skulle de ligga och torka och inte skåras förrän om tidigast tre veckor, förmanade moster. Det var ju inte klokt så länge tyckte jag och smakade i smyg lite var dag runt ostens midja alltefter som den torkade till. Efter två veckor var min ost slut såklart och moster ojade sig: - "men lilla barn är din ost redan slut?" Jag tröstade henne alltid med: "Det gör inget för Putte tycker ändå inte om hemost så jag får hans också nu när den är färdig".