• Add to Collection
  • About

    About

    Blod på riktigt (Real Blood) covers wrestler Eduardos first ever wrestling match.
    Published:
Eduardo skakar okontrollerat. Han klev av scenen, eller snarare ut ur ringen för bara ett par minuter sedan och nu släpper alla spänningar. Det var hans allra första match och adrenalinet pumpar hejdlöst medan Eduardo både gråter och skrattar samtidigt. 
 
- Publiken, stammar han. Publiken var allt där ute. De hejade på mig, det går inte att beskriva känslan, det var helt sjukt. 
 
Som brottare heter han El Duardo, och han är ett "face" - en av de goda brottarna i Stockholms Wrestlingklubb. Inom wrestlingen slåss de goda alltid mot de onda; face mot heels. Sporten är arrangerad, en blandning mellan underhållning och brottning där matcherna är uppgjorda på förhand. Om detta vill inte Eduardo prata, det är viktigt att hålla kayfabe - att inte bryta sin rollkaraktär offentligt- för att upprätthålla publikens intresse. Eduardo är El Duardo; en snäll kille från Chile som slåss mot otrevliga typer om kvällarna i svettiga lokaler med publik som hejar på. Wrestling är som ett stort skådespel där både publiken och även medierna har sin roll. Alla blir till aktiva deltagare och dras med i dramat mellan det onda och det goda.
El Duardo är från Chile och började med wrestling för drygt ett år sedan i Sverige. Som liten hemma i Chile satt han alltid framför tv:n och tittade på de stora matcherna, de ökända wrestlarna från USA, och ville bli en av dem. Drömmen lever kvar, och hemma har han ett foto på sig själv och sin lillasyster på en strand. Eduardo har brottat ner henne och står med ena foten på hennes rygg och ler stort. 
 
Att intervjua en wrestlare är svårt. På frågan varför han ville bli wrestlare svarar Eduardo att hans familj i Chile var fattig, att han ville göra sin pappa stolt och bli något stort. Att han flyttade till Sverige för att få ett bättre liv, och fann ett hem i wrestlingen. Vad som är påhittat och vad som är sant i det han säger vet vi inte. Det är det som är tjusningen med sporten, en värld av fantasi och spektakel där allt kan hända. 
 
Under wrestlingens glansdagar i USA under 1980-talet höll man extremt hårt på kayfabe under en lång tid. Ingen av de professionella wrestlarna bröt någonsin mot kayfabe. I publiken visste inte många om att matcherna var uppgjorda, och man såg wrestlarnas karaktärer som verklige personer, som levde i wrestlingens värld dygnet runt. Ofta gjorde de också det, och smälte ihop med sina alter egos. När matcherna började visas på tv växte publikintresset och sporten blev mainstream. Den stora massan älskade det hårda spelet i ringen, med blod som sprutade och stolar som slogs sönder.
- Det spelar ingen roll vad som är uppgjort och vad som inte är det, säger Eduardo. Allt som händer är riktigt. Alla känslor, och publiken är äkta. 
El Duardos första match är hård. Ken Malmsteen hånar honom, gör obscena gester och eldar upp publiken redan innan El Duardo har klivit upp på scenen. Publiken buar åt den onde och vrålar "Chile" unisont när El Duardo kliver över repen in i ringen. Alla vet att inget av det som sker de kommande tjugo minutrarna i ringen är på riktigt. Hela matchen är ett koreograferat slagsmål, men stämningen i lokalen är ändå intensiv. Plötsligt blir det svårt att sätta fingret på var gränsen mellan det påhittade och det verkliga går. Publikens jubel och burop är på riktigt. El Duardo grimaserar av smärta när Ken Malmsteen slänger ner honom på marken, för även om han inte skadar sig så gör det ont. Och blodet är på riktigt.
Text: Kajsa Dragstedt
Foto: David Alexander Ellersten