­                                                   eller konsten att (miss)lyckas med Kenny Powers

 

 

Sluta lyssna på alla gurus.

Det finns bara en.

 

   Det finns gott om ambition här i världen, framför allt bland folk som besöker sajter som denna. Smarta, välorganiserade människor med löjligt stora kontaktnät. Hur kan man då lyckas i en sådan mördande konkurrens? Vad är utslagsgivande?

 

  Kenny Fuckin’ Powers från TV-serien Eastbound & Down är en idiot. Han kommer från en landsorthåla, helt befriad från både utbildning och etikett, har svårt med grammatiken och pajar alla relationer på nolltid. Älskar att bränna broar och trycka ner sitt varumärke i halsen på folk. Kenny Powers har dock en gudabenådad kvalitet, han är kär i sig själv. Han älskar sig själv i sådana vulgära mängder att det spiller över på TV-tittaren. Och vips, innan man vet ordet av, så är man kär snabbare än en 14 åring på en Bieber konsert. Nästan. Och ingenting säljer som kärlek. Kärleken är också huvudingrediensen i framgångsrika säljares recept, kärlek till produkten, kärlek till köpslående eller varför inte kärlek till pengar? Kärlek förutsätter förtroende och förtroende är fundamentet i all framgång.

 

   Då jag konsulterade Kenny i januari och bad honom vidareutveckla sin filosofi så erbjöd han istället en av sina berömda inspelade kassettband. Jag snabbspolade förbi självhyllningarna och kom sen till kritan, hans summering i punktform:

 

·      Om du har svårt att kritisera chefen direkt – ventilera då genom att gå ut och pissa på hans hund. Det             

       stärker självkänslan skönt.

 

·      Lite drama med avkastning piggar alltid upp. Ta dig för pannan, sucka och stöna och kräv lite avlastning –          

       så kan du få hjälp av den söta praktikanten istället för feta Greta som sitter bredvid.

 

·      Skit i mondagsmötet –det är ju bara samma gamla trötta tugg vareviga vecka

       Ta en välbehövlig sovmorgon istället – because you are worth it. 

 

·      Sluta med icke-uttryck som: Absolut, Exakt. Precis. Det gynnar ingen i längden.  

       Ha en åsikt och ta lite chanser för helvete.

 

·      Och viktigast av allt, klagomål från omgivningen besvaras bäst med? Just det, Fuck You!

 

 

   Kenny är i grunden en tragikomisk karaktär, han kommer aldrig bli än äldre en tonåring och är förevigt fast i ett 80-tals universum som kretsar kring not so coola saker:  hockeyfrilla, mustasch, ölkagge, monstertruckar och Budweiser. En ren känslomänniska med noll disciplin och slav till alla sina lägsta impulser. Trots att Kenny är ljusår från att vara en förebild, bjuder han på en uppfriskande fuck you-anda och en förförisk ego exercis som lätt smittar av sig. Kenny vet, att när allt kommer omkring så är han trots allt bäst, därav hans framgång. En komisk extrem i ena ändan av registret. Men vad blir då hans motsats? Någonting lika komiskt?

 

 

   Då lekfullhet och glädje rationaliseras bort till förmån för ”effektivitet”, odlas rädsla på hög nivå. När logiken får regera i ensamt majestät så är den aldrig nöjd, allt ska kartläggas, kategoriseras och systematiseras enligt löpande band principen. Bästa vän med Murphy’s Law och livrädd för tomma luckor i schemat, misstänksam mot spontana infall och positivitet, som lätt tolkas som naivitet eller barnslighet. Plötsligt spinner cynismen i allt snävare och snävare varv. Och får rädslan galoppera vilt slutar vi med viljan att kontrollera allt i vår omgivning, precis som en nervös Stalin som ser en potentiell fiende i allt och alla.

 

   I en värld som domineras av en snabbare-och-mer kultur pressas individen ofta till sitt yttersta. Logiskt sett borde denna filosofi öka mina chanser till framgång. Grovt förenklat kan vi säga att vi människor har två redskap för att navigera i vår värld.

Intellekt och intuition. Logik kan vara ett fantastiskt redskap, framför allt inom fysiken och matematiken. Dock är logik och strategi svåra att applicera på mer komplexa saker, som t.ex. människor. Hur bra skulle du bli på att dansa finsk tango genom att läsa en manual? (om du suger kanske du kan hälsa din danspartner att du är duktig i teorin) Vad händer om det står att du ska vara ”pigg, glad och nyfiken” på tisdags schemat kl 15.30 när du egentligen bara vill spy? Ska du då fälla en liten pizza på muggen fort som fan och sedan försöka komma på bättre humör? Vari ligger logiken att du tappade din glass i knäet på din framtida chef under semestern i Thailand – samma chef som med ett stort leende anställde dig en månad senare hemma i Sverige?

 

   Ett konstant kontrollbehov, är i grunden en investering i rädsla. Du lägger makten utanför dig själv, du får jaga istället för att låta saker bli serverade. Släpp lite på tyglarna och visar på lite förtroende för dig själv och världen, så kommer saker till dig istället.

 

   Och tänk inte så satans mycket, det är du ändå inget bra på i de här sammanhangen. Gör istället. Gör grandiosa misstag och fantastiska fiaskon, småfel ger varken rubriker eller karaktär. Glöm absolut inte att ljuga, ljug gärna och ofta om din egen förträfflighet.

Generellt sett är du den du tror att du är, det är därför framgångsrika människor har förtroende för sig själva. (även om vissa har en kolsvart självbild och ett drivande självhat) Dock måste du tro på dina lögner, annars är du oärlig mot dig själv, vilket bara skapar inre friktion och ohälsa.

 

   Alla människor har lika värde, fast tänk om jantelagen inte är sann? Hemska tanke! Tänk om du trots allt är lite bättre än alla andra, tänk om du har unika kvaliteter som världen ivrigt väntar på att just du ska uttrycka?

 

   Det sköna med intuitionen är att du slipper tänka, bara känna efter lite. Svaren på alla de stora, svåra livsbesluten är redan uträknade åt dig, fast inte med hjälp av statistik, procenttal eller fakta. Höger hjärnhalva är dessutom mycket visare ä n vad ”du”, ditt mer medvetna jag, eller vad vänster hjärnhalva är.

 

   Intuitionen kan liknas vid den lite äldre och visare delen av dig själv som envist frågar: Känns det bra? Den uppmanar till konstant reality check, är jag på rätt spår? Ingivelse är en yellow brick road och den leder dig till ditt personliga Emerald City –eller ett torp i inre Norrland om  du hör hemma bättre där.

 

   Viktigast är inte vad du gör, det är hur du gör det som är utslagsgivande. När du trivs i nuet växer ditt självförtroende och du skapar du de bästa förutsättningarna för dig själv i framtiden. Banalt? Hälsa det till alla utbrända, mediokra eller framgångsrika människor som är framgångsrika i ”fel bransch”! Människor långt smartare än du och jag.

 

   Till skillnad från plugget går det inte att fuska på livets alla tentor. Det går inte att fuska med välmående eller hälsa för att lyckas. Om du behandlar omvärlden med respekt och kärlek så for du ofta samma respons. Samma sak gäller dig själv, om du behandlar dig själv bra - så får du bra saker tillbaka. Kanske kan man kalla det en naturlag.